Vi behöver en diabetes-akut


Jag har sedan dag ett på ”vuxen-avdelningen” varit besviken på hur mycket sämre det är än när man var barn. Ingen vet vem du är längre, framför allt för att du träffar olika läkare varje gång, om du ens har turen att få en läkartid. Har du något du behöver hjälp med kan det ta veckor innan du får en tid.

Ingen känner varken dig eller din diabetes längre. Jag kommer ihåg att få kramar och frågor om skolan, kompisar och familj när jag kom till diabetesmottagningen förr. Många gånger längtade jag till att få komma dit. Jag ville träffa min sköterska och läkare då. Sedan jag fyllde 18 har jag inte haft den minsta längtan till att få besöka min diabetesmottagning. 

Jag har under de senaste veckorna försökt få hjälp av min mottagning, men blivit högst besviken. Jag har börjat inse vad det är jag verkligen saknar. Inom svensk diabetesvård finns det vårdavdelningar och mottagningar, ingenting där i mellan. Så vad gör jag när jag behöver hjälp NU? Jag behöver inte läggas in och jag vill inte boka en tid och komma dit om flera veckor. Jag vill få hjälp idag. Vad gör jag då?

Vi behöver en diabetes-akut.